Arga Bibliotekstanten

Well, if I were you I really wouldn't bother

Å nej, en Föredragshållare!"

Det är bara fem minuter kvar av min arbetsdag. Jag sätter upp böcker och har fått upp alla utom några få som ska stå i läsrummet. Där inne sitter en farbror och läser tidningen. Han lyser upp när jag kommer in och börjar oombedd och utan någon inledning att berätta ALLT om Egypten för mig. Han utgår från senaste nyheterna och arbetar sig bakåt genom historien till pyramiderna.
Å nej, en Föredragshållare! (Nästan uteslutande äldre män med ett trängande behov att dela med sig av sin oändliga lärdom till alla som orkar lyssna. Jag minns med en rysning Kaptenen som brukade komma fram till mig i disken och hålla tio minuter långa högtravande monologer om t.ex. tyska ubåtsflottan 1940, ett ämne som är av minst sagt begränsat intresse för mig personligen.)
I början försöker jag inflika nån replik här och där men inser snart att det inte är nödvändigt eller ens önskvärt, han lyssnar ändå inte på vad jag säger. Min roll här är vara tyst publik, le och bli imponerad av hans kunskap. Hans berättarglädje är beundransvärd, han har så mycket att förtälja att han nästan inte hinner andas mellan meningarna. Jag skulle kunna avbryta honom och säga att jag måste gå, men har inte riktigt hjärta att göra det. Jag får känslan av att det kanske inte är så ofta han får tillfälle att breda ut sig. Det kan ju också vara orsaken att han pratar så fort, för att folk brukar fly. Samtidigt vill jag ju gå hem!
Jag ler fortfarande, även om leendet blir lite stelare och drar mig långsamt, långsamt bort mot dörren och hoppas att han ska förstå att jag kanske inte har all tid i världen. Han märker inget, han maler nöjt på och har nu gjort en stilig övergång i tid och rum och dragit vidare till Linnés västgötaresa. Damn that artighet som förhindrar mig att bara gå därifrån!
Då piper min personsökare (snälla kollegan i disken som påminner mig att det är hög tid att gå hem) och jag kan med oändlig lättnad säga "Ja det var ju väldigt intressant men nu ringer dom visst efter mig".
Sen skyndar jag mig att fly innan han hinner protestera. Saved by the bell. Free at last!

Arga i repris

Kommentera

Arga Bibliotekstanten

As a verse drags on like a month drags on…

Han är synbarligen besviken över att ungdomarna lyckats smita iväg men här har han ju istället fått vittring på en vänlig bibliotekarie, vilket måste slå minst lika högt. Det klart att hon bara brinner av lust att lyssna på hans vetenskapliga och intressanta utläggningar?"

Klockan är är Dags att stänga och vi väntar bara på att de sista besökarna ska dra sig mot utgången så vi kan LÅSA OCH GÅ HEM. De dröjer dock…
Fem minuter över går kollegan och låser bakdörren och passar på att att påminna ungdomarna som dröjt sig kvar. Efter en stund kommer hon tillbaka.
–Nu har jag sagt till men det är faktiskt inte deras fel, det sitter en gubbe där inne som inte vill sluta prata. De försöker komma därifrån men han släpper dem inte.
Hurra, en Föredragshållare. Vi vet ju alla hur pratglada de kan vara, rent omöjliga att bli av med.
-Menatteh… jag släcker väl då? säger jag och släcker ner i alla delar av biblioteket utom i entrén där vi står. Det budskapet brukar gå fram, även till de okänsligaste och allra trögaste.
Inget händer först. Sedan skyndar sig några lättade tonåringar ut. Det tar ytterligare en bra stund innan gubben uppenbarar sig. Han har däremot inte det minsta bråttom, nejdå. Han ställer sig och börjar motvilligt ordna med ytterkläderna, knäpper jackan, tar på halsduken, omständligt, olidligt långsamt. Kollegan står och skramlar med nycklarna. Jag säger, övertydligt högt: 
-Har du stängt av alla datorer? Ok, men då släcker jag ner!
Så släcker jag även entrélamporna och det blir så gott som helt mörkt. Kollegan går mot dörren för att låsa. Nu hakar farbrorn på och traskar efter. Han är synbarligen besviken över att ungdomarna lyckats smita iväg men här har han ju istället fått vittring på en vänlig bibliotekarie, vilket måste slå minst lika högt. Det klart att hon bara brinner av lust att lyssna på hans vetenskapliga och intressanta utläggningar?
-Ja, jag träffade på några ungdomar och dom var sååå intresserade av min forskning bla bla bla.
-Ja, det var väl trevligt, men nu är det stängt så vi måste tyvärr dra igen dörren.
Han står stadigt kvar, parkerad mitt på tröskeln.
-Jag studerar vid X högskola och håller på med ett mycket viktigt ämne bla bla bla.
Jag börjar fundera på om han tänker försöka det gamla dörrförsäljartricket att sätta foten i dörren och om hon i så fall kommer att strunta i det och slå igen den ändå.
-Jo, och jag ska skriva både en magisterexamen och en kandidatexamen…
-Ja, det har vi ju alla gjort, klipper hon av och får äntligen igen dörrren, utan att blodsspillan.
Vi det här laget skrattar jag så mycket att benen viker sig och jag sjunker ner på golvet bakom disken. Hans självupptagenhet är så magnifik att man faktiskt inte kan göra annat.
Vi kommer iväg hem tio minuter senare än vanligt. En helt vanlig tisdagskväll på biblioteket.

Kommentera /Visa 2 kommentarer